Idag fick jag sovmorgon och sov till klockan var nästan nio. Då hade jag ca 10 timmars sömn bakom mig. Lite väl mycket verkade det som. Istället för att bara fixa en kopp kaffe försökte jag mig på att samtidigt göra i ordning en skål med youghurt. Ingen bra idé. Först hällde jag i ett par cornflakes i kaffet. Tycker att jag borde ha vaknat till där och blivit lite försiktig men inte... Några sekunder senare häller jag i en näve valnötter i samma kaffe. Yummy.
Ella är lite febrig idag så hon vill helst sitta i mitt knä hela tiden. Förhoppningsvis beror det bara på de två små gaddar som precis kikat fram i underkäken. Inga andra förkylningssymptom har jag märkt av hittills iaf. Hoppas att hon kan sova sig igenom större delen av dagen - har precis lagt ned henne i sängen för dagens andra sovstund och har inte hört av några klagomål än. Själv ska jag provsmaka köttbullarna som jag lagade igår kväll, tillsammans med lite blomkålsmos och lingonsylt. Ska försöka hinna med att koka lite knäck, och kanske baka bröd också. Men idag är det Ella som bestämmer takten så vi får se hur det går.
Och här var det bloggtorka minsann. Slänger in ett foto från Eilat så att ni har något nytt att titta på. Jag försökte att få Ella att somna genom att låte henne läsa lite om sin pappas forskning. Tror att jag misslyckades - hon är sin fars dotter utan tvekan...
Y: O's dotter har lärt sig hur man sätter in en DVD i datorn, trycker på knappen och väntar på att den startar.
K: Ok. Ella har lärt sig hur man plockar bort K-tangenten från datorn. Tyvärr vet hon inte hur man sätter tillbaka den än.
Man vet att man är trött när man stoppar in en påse micro-popcorn i kylen och funderar varför det aldrig börjar poppa...
Idag var jag i Tel Aviv igen och jag insåg att jag saknar verkligen den stan. Befann mig delvis i mina gamla hoods och det är bara att inse att Tel Aviv är en småstad i storformat. Folk känner fortfarande igen mig!
Pratade lite med mannen som äger kiosken där Y brukade köpa sin kvällcigarett och jag någon gång ibland kanske kan ha köpt en chokladbit och han funderade över var vi bodde nu, hur gammal dottern var och bad mig att hälsa till maken.
Lite senare åt jag lunch på vårt gamla stamhak. Jag har inte satt min fot där på över ett år men nog tusan kom en av "våra" servitörer fram till mig när vi precis skulle sätta oss och sa "vänta, det där paret ska precis gå, du vill väl ha ditt vanliga bord?".
Igår var det Nobelfirande även i Israel. På Weizmann institute hade kemipristagaren Ada Yonaths kollegor och medarbetare samlats i en aula för att följa direktsändningen, dricka öl och mingla lite. Även jag hade klämt mig in som respresentant för Sverige...
Stämningen var något mindre högtidlig än i Konserthuset misstänker jag. Jubel och applåder när pristagarna tågade in, högljudda skratt när kameran då och då zoomade in Ada Yonath som väl inte såg helt avslappnad ut misstänker jag. Vi avvek innan ceremonien var över eftersom Ella tyckte att det var lite småtråkigt men hann iaf med att prata lite med en av de som hade organiserat tillställningen och hon var mycket nöjd över att ha lite svensk representation där.
Och även om jag inte fick chans att bära långklänning så är jag ändå nöjd med min insats - jag fick både peka ut Sveriges finansminister (jo, det är han i hästsvans...) och förklara vem prinsessan Christina är.
Vissa vet iaf hur man njuter av livet. Hänga på balkongen och äta äpple medan man spanar på vad som händer på gatan är Ellas syn på en bra aktivitet. Hon är nog smartare än somliga tror...
Jag fattar inte vad det är som händer med tiden. Den går så himla snabbt. Är det ett ålderstecken? De där mailen som jag fick igår som jag skulle svara på visar sig vid närmare titt vara en vecka gamla. Jag åker till Sverige om mindre än två veckor. Jag ska gå till vårdcentralen för vägning och mätning och sådant graviditetsrelaterat var fjärde vecka och oops, det har redan gått fem veckor sedan sist. Vad är det som händer?
Igår hängde Ella och jag i Tel Aviv med Sara och Joel. Enorma mängder julklappar skulle inhandlas och jag misslyckades fullständigt med det (två tröjor och ett linne till mig, en jacka, en tröja och ett par byxor till Ella...). Dessutom hade varken jag eller Sara med oss kamera så inga bilder finns att visa upp (förutom en suddig bild i Saras telefon på Ella och Joel som pussas). Men trevligt var det iaf. Även om vi båda nog längtade tillbaka till den där tiden när våra barn satt/sov lugnt och snällt i sina vagnar och inte sprang runt och slet i allt de kom åt. Jag ger julklappsshoppingen ett nytt försök på fredag istället, då med barnvakt!
Lite hastigt och lustigt har jag bokat om min och Ellas hemresa i jul. Det visade sig att Y måste skriva färdigt sin uppsats lite tidigare än beräknat (mitten av januari istället för slutet på februari) så han kommer ändå att vara superstressad och jobba alldeles för mycket när vi skulle ha åkt tillbaka. Istället stannar vi en vecka till och njuter av Sverige i snöslask och kanske till och med hinner träffa lite vänner!
Äter frukost och gottar mig i kvällstidningarnas skriverier om Tiger Woods snedsteg. Alla påstådda älskarinnor verkar vara nattklubbsvärdinnor eller cocktailservitriser. Och det får mig naturligtvis att fundera - vad tusan är en cocktailservitris? Är det speciella servitriser som bara serverar drinkar? Eller är det en generellt amerikanskt namn för servitriser som jobbar i barer?
Fnissar lite åt Jesper Parneviks uttalande att han hoppas att hon ska använda en driver istället för en järntrea nästa gång. Fast jag vet inte riktigt varför jag fnissar - har ingen vidare koll på skillnaderna. Är en driver större och skulle därmed orsakat en bättre träff? Skulle hon kunna ha slagit ihjäl honom med en driver? Vet man att det var en järntrea som användes? Och hade inte golfklubban använts för att krossa bilfönstret? Är en driver mer lämplig att krossa fönster med än en järntrea?
Hur som helst tar jag till mig Parneviks äktenskapliga råd och inser att nästa gång jag kommer på maken med en cocktailservitris så ska han få smaka på drivern. Så vi sätter väl upp en driver på önskelistan över julklappar.
Andra omgången lussekatter står i ugnen. Rykande åtgång. Denna gång med mörka russin. Idag har Ella lärt sig att doppa pepparkakor i choklad. Familjen hade lite adventsfika i eftermiddags och pappan tyckte att dett var en lämplig sak att lära flickebarnet. han har nog rätt. Aldrig för tidigt att träna på konsten att doppa pepparkakor utan att de faller sönder i bitar...
Så här ser man ut efter att ha ätit pepparkakor!
Som den omtänksamma och goda mor jag är så barnsäkrade jag vårt hem för några månader sedan. Skåpluckorna stängdes igen med en spärr som ska tryckas ned samtidigt som man öppnar luckan.
Men, gissa vem som har kommit på hur man öppnar spärrarna?
Helt rätt, smart-Ella kan nu pilla upp skåpluckorna.
Gissa vilket skåp hon gick på först?
Jajemensan, barskåpet.
Gissa vilka som kommer att få ägna kvällen åt att tömma badrumsskåp och andra skåp på diverse saker som är spännande för ett litet barn??
Tid finns mellan:
- Start och mål
- Hägg och syren
Tid verkar tyvärr inte finnas mellan:
- Ungdomsfinnar och rynkor
- Morgonillamående och halsbränna
